Introduktion. Att verka utan att synas var inte bara Wallenbergarnas valspråk. Det kan även påstås vara ett rättesnöre inom typografin. Först när typografin inte gör sig påmind kan texten tala klarspråk.
När man författar en text är det inte ovanligt att man sitter länge och ändrar om i texten struktur, byter ut ord och slipar på formuleringar. Allt för att läsaren verkligen skall förstå vad man vill säga. Samma omsorg bör även läggas åt att ge texten en form som underlättar för läsaren att ta till sig författarens budskap.
Dålig typografi kan liknas med illa lagad mat. Oavsett hur fina råvaror man använder så blir den till ett hinder för gourmens upplevelser. Därför kan jag ofta känna en viss sorg inför hur intressanta texter, ibland översatta med största omsorg, behandlas respektlöst utav publicisten.
Bra typografi är däremot nästan osynligt. Den som till exempel läser en text skall först och främst kunna koncentrera sig på innehållet. Därför riskerar också det typografiska arbetet framstå som tråkigt, glömmas bort eller tas för givet.
Det är ofta lätt att avgöra om man tycker något är fult eller rent av jobbigt att läsa. Men det är inte alltid lätt att sätta fingret på exakt varför man upplever det så. Detta är ett försök att visa på vanliga fel och hur man lätt kan åtgärda dem.
Jag kommer skriva om mycket mer än bara typografi. Formgivning, retorik och kommunikationens estetik i största allmänhet. Men jag kommer utgå ifrån typografins rättesnöre. Budskapet i första hand.
1 kommentar »
RSS feed för kommentarer till det här inlägget.
Åhå! En designblogg på motkrafthotellet, den går rakt in i NetNewsWire!